För 8 månader sen kunde jag inte tänka mig att jag skulle vara där jag är idag.. gravid i v 36... Kan inte fattar att vi väntar vårt 3:e barn... Vi hade bestämt oss för att det fick räcka med två barn och det kom som en chock när testet visade positivt.. blev både glad och ledsen... Det var många tankar som for genom huvudet i flera veckor... Men vi kom båda fram till att det blir ett till... sen får det vara bra :) Jag är glad att vi tog det beslutet för Oskar är jätte glad över att få ett syskon till... även Alexander men han förstår inte på samma sätt...
Första veckorna in i graviditeten var jag mest rädd att det inte skulle gå vägen men det gjorde de och sen var jag lite illamående...allt har gått bra.. illamående, det tillhör ju... Det som har varit mest jobbigt är foglossningen som kom runt v 25.. inte något jag önskade precis... Har inte varit så kul för jag har inte kunnat leka så mycket med pojkarna...mamma har jätte ont i dag så jag kan inte leka så mycket, idag får ni leka själva för mamma har ont, inget roligt svar att ge hela tiden då barnen vill leka... har inte alltid varit lätt med någon egentligen. Blöjbyten och lyft i och ur vagn, bilen, mat stolen, sängen.... men det har fått gå... har haft barnen mer på dagis än vad jag egentligen ville... tycker det är kul att hitta på saker med dom och har saknat att jag inte kunnat de... lite har jag gjort men kroppen har fått mycket stryk av de... Just nu vill jag bara att det ska vara över så jag kan ge barnen mer av mig och inte behöva lämna bort dom, för så känner jag då jag lämnar till dagis eller att mamma kommer ner och hjälper mig på morgonen då jag har så ont. Haft hjälp med hämtning och lämning på dagis.... nä fy vad jag hatar att var beroende av andra... jag mår bäst när jag är självständig och klara allt.... brukar inte vara mycket för mig att ta hjälp men jag hjälper gärna andra.... de få gånger jag bett om hjälp och verkligen behövt har jag fått svaret nej... Många gånger kan inte Einar gå från jobbet och jag har fått uthärda själv.
Förstår inte varför det alltid är vi som ska komma och hjälpa, ställa upp på allt, ta med mat för det är jobbigt att laga till oss, hämta och lämna barnen osv... Kan tycka att det är lika långt för oss som för er....nu känner jag att jag kom av mig lite.....
Började jobba i slutet av december på ett äldre boende och trivdes bra... tråkigt bra att jag inte kunde vara där så länge innan jag lyfte fel och foglossningen kom... Har varit sjukskriven sen 21 februari till 28 mars.. sen har man fått börja plocka av föräldra penningen som inte känns så kul men vad ska man göra...
Finns inte så mycket att göra om dagarna mer än att ta det lugnt... har mina program på tv:n.. sen vila... börja bli tråkigt med all tvätt, mat, städ och bara plocka så jag flyr ibland till min bästa vän Michelle...och för tillfället myser bäbis, medan hon är liten, men även av det trevliga sällskapet....
Nu känner jag mig lite bättre och kan göra lite mer men det gäller att inte göra för mycket för då är det kört... känns oftast inte samma dag utan dagen efter....
Var hos barnmorskan idag och allt är bra...V 36 och magen växer men inte så mycket som jag trodde.. ligger under kurvan men följer min egen..Hjärtljuden var bra och bäbis mår bra. den har fixerat sig och ligger rätt så nu kan den komma när den vill... jätte välkommen!!!
Längtar som bara den!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar