Nu har det varit mycket runt omkring mig och jag har inte riktigt hittat tiden att skriva något. Det är inte lätt alla gånger att vara en trebarns mamma, fru, kock, kompis, syster, ja ni vet allt det där. Humöret är inte alltid på topp och känslorna svajar en hel del när man inte ha kontroll på kaoset inom sig eller runt omkring.
Jag har fastnat i en ond cirkel som jag inte riktigt kan ta mig ur. Jag får inte tiden att räcka till och jag är en riktig tidsoptimist och det gör ju inte saken bättre precis. Mitt liv är just nu kaos och jag vill få kontrollen över kaoset. Får inte riktigt vardagen att gå ihop. Man ska äta frukost, lunch och middag, man ska klä på sig, borstar tänder, amma, duscha, lämna och hämta på dagis, leka, laga all mat, städa tvätta, lägga barnen, läsa saga osv.... Hur ska tiden räcka till. Blir så trött av bara tanken på allt detta. Inte konstigt man är helt slut innan man hinner gå upp ur sängen.
Jag vill ha kontroll, Mitt liv SKA vara inrutat i ett mönster som ska följas med rutiner. Det får inte rubbas på. Då går allt åt skogen. Mitt liv ska ha RUTINER. Då mår jag bäst. Detta har jag också märkt på våra barn. Oskar speciellt då han är så lik mig. Inrutad och behöver kontroll. Något jag också måste tänka på när det gäller Oskar är att han brottas med sitt inre och har så mycket att bearbeta. Så att gå i en konflikt med han över små saker är bara att lägga ner. Han måste också får vinna en strid och inte bara förlora hela tiden.
Jag har mina principer och vet hur jag vill ha allt. Men det har Oskar också och han vet hur han vill ha det och det är på sitt sätt och inte på mitt sätt.
Jag går hos en psykolog nu för att ordna upp vårt liv men också för att få tips och råd hur man som trebarns mamma sak få allt att gå runt, att hitta glädjen i allt stök, men också hur man gör när det dyker upp konflikter och hur man ska handskas med dom.
När vi fick Oskar så tänkte jag: inte svårt med barn och jag hinner det jag ska göra. När nummer två kom kände jag att det var ju inte så jobbigt, men efter en liten tid tänkte jag hur ska jag orka och när ska jag hinna alla måsten. Sen kommer nummer tre och jag är i kaos. Jakob är nu 4 månader jag jag har fortfarnade inte hittat rutinerna och kontrollen som ska passa in´i vår familj.
Det är helt underbart med barn men tanken på att det skulle bli så här mycket och jobbigt kunde jag aldrig tänka mig. Från att ha ett barn till tre på 4 år är rätt tufft men jag vet att det kommer bli bättre med tiden och man kommer hitta ett bra sätt så det blir bra i slutändan. Jag har fått många bra tips av min psykolog och jag är inte rädd att fråga om hjälp. Jag är ingen sämre människa för de. Tvärtom tycker jag. Jag känner mig stark som vågar ta hjälp.
Jag vill inte vara mamman som alltid gnäller, skäller eller som alltid är sur. Vill vara den glada mamman med barn som lyssnar och gör som man säger. Sen måste ju barn får vara barn och göra hyss och bus fr det tillhör.
Jag vill inte sitta hemma med mina barn utan kunna åka iväg och känna att de lyssnar på mig och att man slipper tjata. Att andra tycker det är kul att leka med killarna. Killar är killar och tjejer är tjejer men det betyder inte att alla killar är stökiga och alla tjejer är änglar. Absolut inte. Våra killar kan vara både och.
Har haft det problemet länge nu att våra barn bråkar väldigt mycket med varandra och även slåss med varandra och folk tycker att dom är jobbigt. JA det är jätte tråkigt att höra men framför allt blir man ledsen. Som mamma eller pappa vill man inte höra på omvägar att barnen är jobbiga eller att de inte vill leka med dom om de fortsätter så här osv. Men känner att efter jag fått hjälp så har pojkarna blivit mycket bättre och de fungerar jätte bra med andra barn. Dock inte alla.
Oskar har fått mer egen tid med sin mormor då han sover ofta hos henne och hon kör han till dagis, men också bara kör till dagis. Sen har jag tagit mer tid med Oskar då han har varit i det behovet att han behövt de. Hämtat han själv på dagis utan Jakob och Alexander. Vi har handlat själva, Varit på sorteringen mm. Våran lilla egentid. Det har inte varit så länga perioder då jakob behöver mat men lite iallafall.
Nu har även Alexander börjat på dagis igen och han tycker det är jätte kul redan. Men han är ett dagisbarn och det kändes inte rätt att ha han hemma hos mig. Vi har haft det jätte bra men jag känner att jag har inte den tiden att ge han som han behöver och så är jag inga kompisar utan hans mamma. Barn behöver leka med gämnåriga och det kan han göra på dagis. Och nu får jag mer tid till allt annat som ska göras. Kanske kan få mer kontroll över situationen och att vardagen blir bättre.
Som sagt har fått många bra tips på vägen och ett är att ha en tavla som är strukurerad över veckan. Vad som ska gras och i vilken ordning. Bilder på vad som ska hända. Lättare för Oskar att veta och som han kan bearbeta i sitt huvud.
Som jag skrev innan har vi haft det jobbigt med att barnen inte lyssnar och att det varit jobbigt att åka någonstans. Många gånger har jag känt att det kanske vore bättre att skita i att åka någonstans och bara cvara hemma. Man vet ju vad alla kommer säga och vad folk tycker.
Men vill även berömma barnen då de är helt underbara. Kaninte få bättre barn än de vi har. Mitt upp i allt kaos är de helt underbara och vi älskar dom som de är. Jag får höra dagligen av Alexander och Oskar att de älska mig, gillar mig och att jag är söt och gullig. De säger även så till sin pappa också. Man kan inte annat än att LE!!
Nähe gott folk nu måste jag återgå till mitt kaos och krypa ner i sängen. Det är en dag i morgon också!!
Ha det gott!!
